Från Allsång på Skansen till Smålands vackra Bullerbyn

Har precis kommit in efter en körlektion i de småländska skogarna med Pär.

Regnet smattrar mot de grönskande ängarna utanför fönstret, sitter uppkrupen i sängen med datorn i knät. Fick precis en leverans av ett gott glas Rotkäppchen rosé av Pärs omtänksamma rara mamma. Dagarna går otroligt snabbt och det händer hela tiden så mycket, så har inte hunnit uppdatera bloggen på ett par dagar. När jag skrev sist så var jag och Pär på väg för att besöka Allsång på Skansen. Vi hade fått VIP-biljetter och hamnade därför väldigt nära scenen. Vilken härlig kväll, solen stekte över Skansen och människor var glada och förväntansfulla. När jag såg min plats och insåg att jag satt precis i gången blev jag väldigt nervös av tanken att få micken i ansiktet och vara tvungen att sjunga. Och mycket riktigt det fick jag också;) ha ha men det var inteså läskigt, då vi sjungit upp med en massa allsång innan. image-68

Vilket lyckat koncept Allsången är, bra artister och hög stämning. När jag växte upp sjöng jag i barnkör, och som tillval i skolan valde jag estetisk inriktning. Men nu var det så länge sedan, tror att åldern gör att jag blir blygare och blygare, när det gäller sång och teater.

 

Bestämde oss i onsdags att packa våra väskor igen för att ta bilen till Småland och besöka Pärs föräldrar. När värmen och sommaren är som bäst, längtar jag alltid till landet. Den friska luften och friheten man har där. Bara att kunna ta med sig morgonkaffet ut i solen på morgonen skapar en frihet som är ovärderlig. Staden känns för trång och varm för att vistas i under semestern. Vi fick bosätta oss i det lilla torpet somkallas för lilla skog. Sov där en natt för att i torsdags eftermiddag ge oss ut med Pärs föräldrars båt ut i Sommen, för en natt på sjön. När vi satt högst upp på båten och kände solen steka i ansikten och det blåa vattnet glittra mot de gröna skogarna var det som att jag tappade luften och någonstans i mig började det krypa av en oro och en olustkänsla. Jag blev livrädd av känslan och insikten hur bra jag hade det där. Oron växte av tanken att kan det vara så här bra, tänk om något händer och allt plötsligt tar slut. Känslan gjorde mig samtidigt förbannad. Varför kan jag inte bara vara i nuet, och uppskatta att livet kändes bra och att jag var lycklig?  Insåg där och då vad problemet var, jag har två personligheter i mig, den ena är min kropp och den andra är min hjärna. Dessa två vägrar ibland att samarbeta. Istället för att hjärnan stannar upp och njuter av att kroppen känner sig avslappnad, så blir hjärnan rädd och börjar sända ut varningssignaler till kroppen, att den borde vara på image-73

sin vakt när allt känns bra. Det är som att dessa två är små varelser, som var och än sitter på en axel och munhugger mot varandra. Jag tror att fler än jag kan känna oro komma, även då allt i livet känns som bäst. För då inser man vad skört och svagt livet kan vara. Tänk om allt detta fina plötsligt bara försvinner, och allt blir mörkt. Här måste man ta sig själv i kragen och skaka om lite, stanna upp och njuta av det fina i livet. Vara i nuet, inte tänka på vad som eventuellt skulle kunna hända, för då tillåter man sig själv att vara lycklig. Det är ett tillstånd som vi alla människor är så värda. Livet ser ut så, ibland är det mörkt och ibland är det ljust. Vi behöver både och för att kunna se olikheterna. Så för tusan, när ni känner att ni vill le dansa och sjunga av glädje, så gör det. Tänk inte utan gör det bara;)

Vi sov över på sjön en natt, och jag passade på att ta årets första dopp i sjön. Efter vår natt på sjön tog jag och Pär bilen till Polkagrisarnas paradis, nämligen Gränna. Vi fikade och promenerade runt och tittade på de fina omgivningarna.

Efter det var vi så trötta, så att vi åkte hem och somnade direkt;) I lördags var det dags för barnkalas i Malexander. Pärs brorsdotter fyllde 7 år, så vi var där hela dagen för att fira henne. Kulattfå lärakänna Pärssläkt lite mer. Det roligaste var vattenlekarna, vi körde jetski och åkte vattenring. Kännsbra att det idag är lite sämre väder, så att vi kan ta det lugnt i skogarna.

Nu ska vi grilla och titta på finalen i fotbolls-VM.

Här kommer lite bilder från veckan 😉

image-68image-69

image-70

 

Ha nu en fin söndagskväll!

Regniga hälsningar från ett mysigt Småland <3<3<3

 

 

 

Please follow and like us:

3 kommentarer

  1. stina84
    ·

    Det var i barnkör vi lärde känna varann i början eller mitten av 90-talet, jag tror alla sju syskon var med på Himlafest i kyrkan, då var Kerstin inte stor.

    Svara
    1. Greta Tidholm
      ·

      Det stämmer Stina, tänk vad tiden går fort:)

      Svara
  2. Melmblom Annelie
    ·

    Greta känner igen de känslor du beskriver. Kram

    Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.