Att vara en udda fågel

Varför anstränger sig inte människor? Hur kommer det sig att vi lever i en så individualistisk värld där allt handlar om jaget. Där ensamheten kan kännas övermäktig i många sammanhang där man som social och artig person får lyssna på andra människors hela livs historier i timmar, men i många fall aldrig få en enda fråga tillbaka. Börjar vi tappa det viktigaste vi har i livet vår sociala förmåga. Vår benägenhet att interagera med vår omgivning?

Är de våra mobiler som är boven där sociala medier får ett allt större fokus. Eller är det bara så att vi inte får lära oss att se varandra och att lyssna? Allt fler stänger in sig i sina bubblor. Relationsbubblor, familjebubblor eller arbetsbubblor. I många sammanhang kan det kännas som att man ensam svävar runt i ett hav av såpbubblor där varje bubbla innehåller en konstellation av människor. Ett hav där det tycks vara viktigast att hålla sig ifrån varandra. Aldrig låta bubblorna spräckas i mötet med en annan bubbla. Aldrig låta sitt genomskinliga och tunna skal smälta samman med en annan så att bubblan växer. Att vara blyg är en sak och det går inte att kräva att alla är utåtriktade för vi födds helt olika. Men det går att lära sig hur man bemöter andra människor. Det går att öva på öppenheten. Det handlar om hyfs om artighet.

Jag tänker mer och mer på detta. Som uppvuxen i en väldigt stor familj med sex stycken syskon fick vi syskon tidigt lära oss att ta plats annars hamnade någon lätt åt sidan och blev osynlig. En naturlig del av det var att jag lärde mig konversera med min omgivning. Min mor och far talade tidigt om för mig hur viktigt det var att lyssna att ställa frågor och få människor att känna sig bekväma. Vårt hem var alltid fyllt av vänner släktingar och grannar. Alla var välkomna och det var superviktigt att alla skulle trivas. Ingen skulle känna sig obekväm eller utanför. Att sitta en hel middag med gäster och bara prata om sig själv utan att ställa frågor till gästen var helt uteslutet. Den gäst som var inbjuden var självklart i fokus. Den personen skulle inte behöva bära en bubbla omkring sig utan var direkt inbjuden i vår stora familjebubbla. Ibland kanske vi syskon blev för entusiastiska och frågade mängder av frågor vilket kunde göra vissa gäster blyga men då sa något annat syskon till och vi andra lugnade oss. Att vara nyfiken på människor omkring sig gör livet mer levande. Vi är inte skapta för att stänga in oss i små konstellationer. Vi är skapta för att se och höra varandra. Oavsett vart vi bor, vart vi kommer ifrån, om vi är singlar om vi har familj eller om vi arbetar med olika saker. Allt oftare funderar jag på varför jag i så många sammanhang kan känna mig så väldigt ensam. Det är en sak att vara själv men en helt annan att vara ensam.

Under de senaste veckorna har jag rest runt en del och då har det gått upp för mig varför jag känner så. När man kommer hem till en ny familj och umgås i flera dagar i ett sammanhang där man inte känner någon ordentligt. Och inser när man åker därifrån att man vet allt om alla som är gäster men ingen vet något om en själv då de inte ställt en enda fråga kan ensamheten bli väldigt påtaglig. En enormt social trötthet infinner sig. Då längtar jag genast till mina vänner och till min familj. När jag är med dem känner jag mig aldrig ensam för vi för sällan monologer om oss själva när vi ses utan dialoger. Jag tror att det är viktigt att försöka utmana sina sociala fobier, genom det utvecklas man mental helt klart. Att byta sammanhang att möta olika sorters människor att tala varandras språk, gör vi det skapas mer gemenskap. Mindre segregation mindre instängdhet mer öppenhet och mer kärlek. Jag tror att vi alla måste börja tänka på detta tänka på hur vi du och jag beter oss i nya sociala sammanhang. Det ska inte behöva vara så att vissa anstränger sig och andra inte. Vi måste alla sluta gömma oss bakom våra rädslor, fobier eller fördomar öppna upp oss och se andra ordentligt. För vet ni vad gör vi det kan vi slippa denna ensamma såpbubblevärld. Låt oss spräcka alla bubblor blåsa håll i dem. Släppa alla konstellationer fria skapa nya varma och kärleksfulla kontakter. Bubblorna behövs inte vi kan vara trygga utan dem.

Mina kinder hettar skönt efter en arbetsdag ute i stekande sol runt om i Stockholm med Mix Megapol. Sommar, solbrända ben rosenrabatter, kluckande blåa vyer och semsterglada människor överallt. Jag känner mig hemma på sommaren. Värmen får mig att må galet bra. Min kropp har blivit helt utvilad nu. Hjärnan känns pigg kroppen värker ej längre och jag känner mig lätt. Jag är tillbaka äntligen. Har börjat ta in uppdrag på heltid nu i Gretas värld stimulerar mig och får mig att bli gladare. Ser fram emot en underbar sommar med nya insikter, nya bekantskaper och nya lärdomar.

Hoppas att du har det härligt där du befinner dig. Att du får vila att du får kärlek och att du får känna dig sedd och lycklig i sommar.

 Stor kram på dig <3

Avslutar med bildet från min lilla Norrlandssemester turné jag nyss kom hem från.

Magsik midnattsljus vid Sikeå Havscamping

Vår söta lilla stuga vi bodde i <3

Gjorde en snabbvisit till Piteå havsbad

Mäktigt att vara tillbaka i ett somrigt Jukkasjärvi. På bilden bryggan nedanför ICEHOTEL.

Besökte Treehotel som jag så länge velat se wow. 

Min favoritkoja kärleksröd 😉


Avslutade roadtrippen med Delsbostämman  och sedan ett besök hos Ida & Erik i Järvsö.<<3

Under stämmohelgen bodde vi i Joakims fantastiska prästgård.

Sommarglada dansanta kvinnor:)

 

 

 

Please follow and like us:

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.