Stoppa den mekaniska relationstiden skapa hållbar kärlek

Trenderna i samhället har de senaste åren gått mot hållbart, ekologist, närodlat, och oprocessat, i allt utom våra relationer där allt ska gå i ryslig takt varför?

Det är dags att någon står upp för det varaktiga och äkta. Det hållbara och transparanta det utan tillsatser och i en framskyndande process. Det som består inte det mekaniska. Vi människor är inte skapade för att vara känslodöda robotar som har sina relationer som en företagsverksamhet där man gör upp en skiss och planritning på hur den ska vara utifrån en budget och analysmodell. Kärlek fungerar inte så. Nu är det dags att flytta tillbaka tiden istället för att forcera i rasande takt framåt. Varför ska vi sprida en trend där fler vandrar omkring som tomma skal där känslorna tryckts ner så lång i skorna att de aldrig kommer upp till ytan och när de gör det så blir det en enorm explosion i ett kvarter i själen där det inte var meningen från början.

Låt oss tillsammans ta ansvar för vår tids relationer. Ta vårt ansvar för den riktiga kärleken. Lyfta de hoppfulla historierna istället för de ständigt brutna olyckliga. Jag tror att vi åter igen behöver lyssna på den äldre generationen kliva tillbaka ett antal steg istället för att ständigt jaga framåt. Det är inget fel på att tro på det varaktiga att säga nej till den så kallade spänningen som dagens samhälle och tidningar trycker på oss konstant. Vart tog den hållbara trenden vägen? För den kan väl inte bara gälla i allt annat förutom våra relationer? Hitta en flört, dejta en ny, bryt det jobbiga gör tillvaron enklare ja rubrikerna för att ändra våra relationsmönster är oändliga. Jag som singel läser allt analyser försöker förstå varför jag kan känna en sådan tomhet i dejtingen idag. Desto mer jag analyserar det förstår jag att det är känslan av att leva i ett robotsamhälle som skapar den känslan. Det är som att vår tid saknar äkthet. Vad är det som är sant, opolerat, omålat inte forcerat utan ärligt på riktigt?

Under de perioder i mitt vuxna liv då jag varit sjuk och då jag mått som sämst. När livet känts oroligt och meningslöst har längtan efter det äkta alltid ökat det är som att min kropp och själ sökt sig till det istället för tabletter. Under de perioderna har jag velat stänga av alla skärmar har inte velat läsa nyheterna inte gått i affärer med blinkande reklam över allt. Istället har jag sökt mig ut i naturen har velat sälja av mina saker. Bara behålla de prylar kläder och annat som varit äkta. Skinn som doftar ej plast, riktiga ylle tröjor som håller i åratal. Vackra möbler från 50-talet. Har lyssnat på äldre musik som soul inte elektroniskt och mekanisk datormusik. Någonstans tror jag att det hela legat i att jag velat hitta tillbaka till tryggheten i min barndom. Den känslan där vi levde i en helt annan värld.

Mamma och pappa gjorde ett underbart val när de beslutade sig för att flytta från Stockholm och storstan och köpa ett torp i Hälsinglandsskogar. Djupt in i den trygga tjocka granskogen.

Vi flyttade dit när jag var sex år. Tidigt fick vi lära oss att leka. Vi hade ingen tv förens jag var kring 14 år. Istället för skärmar var vi tvungna att utmana fantasin ute för att leka. Alltid tillsammans. Bygga kojor i skogen. Tälja trägubbar med täljkniv på en gammal brokvist med farmor. Omgiven av grönskande midsommarängar och en doft av falurödfärg helt magiskt. På kvällarna satt vi alla vid den öppna brasan mamma och pappa läste högt för oss ur Tolkien och andra böcker. Vi fick lyssna på klassisk musik, Beethoven, Vivaldi baka storbak av bullar och ALLTID var vi omgivna av kärlek och en enorm värme.

Familjen var det viktigaste och vi skulle få känna oss trygga. Få bilda oss genom att lära och få väcka känslor genom kreativitet och äkthet. Ju mer jag tänker på min barndom desto mer fylls jag av tacksamhet för den helt fantastiska gåva vi fick av mamma och pappa en trygghet. Inser hur mekanisk vår värld har blivit när allt ska gå så oändligt fort och hur allvarligt det kan bli om människor aldrig får möta det varaktiga och beständiga. Nu låter det som att vår tid bara är dålig men så är det naturligtvis inte innovationer och ny teknik är så häftigt. Men det vi behöver bevara är våra hjärtan och ha en förståelse varför den psykiska ohälsan ökar. Jag tror helt klart att det beror på att vi inte ibland kan backa ett par steg bakåt istället för framåt. Vi måste våga bestämma oss för att det inte är fult med trygghet inte tråkigt heller utan nödvändigt för att må bättre. Jaga kickar det gör vi nog alla. Jag om någon som är en rastlös själ gör alltid det men vill inte bara ha det. Att bygga trygga familjer och relationer när vi lever i appar 90 % av tiden det tror inte jag på. Det går inte ihop. Lättare att slänga varandras hjärtan på soptippen och koppla upp sig mot en ny dejting app. Istället för att försöka laga den kärlek som varit.

Låt oss lyssna på de äldres kärlekshistorier lyfta det hoppfulla till ytan och röra om lite i den mekaniska grytan en kombination av två världar kanske är det lösningen på att sänka antalet skilsmässor. Hållbar kärlek är inte det något vackert och äkta att sträva efter?

Mer grönt åt folket mindre yta flera hållbara hjärtan.

Det nya året har börjat så fint spännande med det nya jobbet trots att det är mycket att lära. Älskar min lägenhet och solen börjar sakta men säkert återvända. Helt klart en perfekt början. Hoppas att ni också fått en bra inledning på året och har ni inte det av någon anledning så skickar jag över all kraft och styrka jag kan till er för att ni ska komma tillbaka till det som känns bra.

Kärlek till er bästa läsare!

Glöm inte att vi kan förändra vår värld till en trygg plats där kärlek och relationer får ta den viktigaste platsen.

En återblick i tiden på landet med familjen där det hållbara och äkta var i fokus <3La familia <3