Jag önskar att alla människor skulle få känna sig hörda, sedda och lyssnade på. Jag önskar att du och jag aldrig skulle behöva lämna ett socialt sammanhang med en känsla av ensamhet. Jag önskar att du och jag vågade möta människor ännu bättre, att vi varje dag funderade över på hur vi är mot andra. Jag önskar att vi riktade vårt fokus mer utåt på dem vi möter i stället för inåt på oss själva.
Jag vill att vi funderar över detta en stund. <3
I en orolig värld längtar de flesta av oss efter mening, en trygghet och en stabilitet och det kan vi få av varandra genom att vi öppnar upp oss i nyfikenhet gentemot andra. Vi bär alla på otroligt många tankar, känslor och erfarenheter och det kanske bara är när vi känner oss hörda som vi vågar att dela detta med varandra.
Var och en av oss har saker som pågår i våra liv, alla har något roligt, spännande, ledsamt, glatt eller oroligt att dela med sig av. Det spelar ingen roll i viken fas du är i oavsett om du är singel, lever i en relation, har barn, lever utan barn, om du lever i en stad, eller på landet, om du är sjuk eller frisk, om du har ett arbete eller är arbetslös. Allt detta har aldrig spelat någon som helst roll för mig, för det är dig som person som jag är genuint intresserad av och allt som händer i ditt liv.
Trots att vi går igenom olika faser i livet betyder det inte att vi stänger ute alla dem som inte är i samma fas som oss själva som att de är ointressanta. Tvärtom låt oss lära av varandra och lyfta varandra. Det enda som krävs är att vi riktar blicken på de vi har omkring oss och börjar ställa frågor, för det är först då vi kommer varandra närmare och blir tryggare.
Kan vi inte lova varandra att ta mer ansvar i detta tillsammans?
I dagens blogginlägg vill jag diskutera detta ämne med dig. Min tanke är inte att klaga, hänga ut någon särskild eller skapa konstiga känslor, utan min tanke är att jag är säker på att ämnet behöver lyftas för att vi alla ska påminnas om hur viktigt detta är. När du möter en vän, en arbetskollega, en dejt, din partner eller en bekant. Vem är det då som ställer frågorna? Är det bara du eller är det aldrig du? Kanske är det något som du aldrig har funderat på?
Jag möter allt för ofta personer som inte tar något ansvar över samtalet i ett sällskap, det kan vara under en middag, ett möte eller tidigare i livet när jag dejtade. De låter mig ställa alla frågor i timmar och pratar på om sig själva hur länge som helst men ställer inte en enda fråga tillbaka. Många gånger kan jag lämna ett socialt sammanhang med en känsla av ännu mera ensamhet, en känsla som är jobbig. Ett möte med andra människor bör väl ändå vara en tvåvägskommunikation?
Krispiga höstdrömmar i Järvsö
Knarrande trägolv på en falurödfärgad brokvist, illröda äpplen mot gula trädkronor en krispig morgon vid Järvsöbackens fot. Står i det blöta gräset i mina gröna höga gummistövlar. Dimman som tidigare skymt den lilla byn med sin vita slöja har nu lättat och solen färgen himlen magiskt blå.
Har längtat så mycket hit efter ett par dagar i stan. Har spenderat i princip hela sommaren i Järvsö. Mycket tid har jag varit själv, vilket har gett själen och kroppen ny kraft. Det har varit en underbar sommar och jag är så tacksam över att ha haft möjligheten att vara nära naturen och dess läkande effekt.
En dag i taget
Har tagit dagarna som de har kommit och det har varit det bästa. Jag mår så mycket bättre nu och det är tack vare möjligheten att kunna vara på landet. Utredningarna på mitt hjärta har fortsatt under sommaren och kommer att fortsätta. Ser fram emot en spännande höst med mer rutiner och såklart roligheter.
Våga fråga och få hållbarare relationer
Låt oss återgå till ämnet för idag. Jag är säker på att ställer du inte frågor i mötet med andra så riskerar du att förlora dina vänner eller din partner som då känner sig osynlig. Jag har på riktigt träffat människor som jag vet allt om, men som inte vet någonting alls om mig. Det gör mig såklart ledsen men framför allt gör det mig fundersam över hur inte alla kan förstå att det är pinsamt. Dessa personer tycker att vi är nära vänner, men för mig stämmer det inte för det handlar om en envägskommunikation. Jag lämnar oftast dessa sociala sammanhang utan energi och vill därför inte vara i dem igen.
Jag har vid ett par tillfällen vågat lyfta detta i olika sammanhang, personerna har då besvarat mig olika, vissa säger, men jag är inte som dig jag är blyg, jag vet inte vad jag ska fråga. Andra ber om ursäkt och påtalar att de inte har tänkt på det och att det inte varit menat att vara själviska.
Undvik att prata om dig själv
De finns de som säger, men du låter mig inte ställa frågor det är som att du inte vill prata om dig själv. Mycket intressant analys som jag har tagit till mig och funderat över och visst ibland kan det vara så. Men väldigt ofta är det inte det, utan det handlar om att jag har lärt mig sedan jag var liten att ta ett socialt ansvar i mötet med andra. Självklart betyder inte det att jag inte vill ha en fråga. De flesta jag pratar med som upplever samma sak som mig funderar dagligen på varför de kan känna sig så ensamma i perioder. Jag är genuint nyfiken på andra människor och vill veta hur de har det och vad som händer i deras värld.
Höstens dejtingprogram på tv
Jag följer många av höstens dejtingprogram och ofta förundras jag över att titta på när dejterna sätter i gång och många inte säger någonting på dejten utan det bara är en som frågar och visar sitt intresse.
Hur kan man sitta på en dejt utan att ställa frågor till dejten? Det är riktigt oförskämt och det kommer sällan sluta i kärlek. Vi vuxna människor behöver ta ansvar för att alla får vara delaktiga, att alla får höras och bli sedda. Tänk på det lite extra varje gång du möter dina vänner, din partner eller nya människor. Prova att ställa frågor. Det är en övning och alla kan det.
Spelar könsroller in
Jag vågar säga att könsroller absolut spelar in här. Jag upplever att det oftare sker i mötet med män, det kan vara i större sällskap eller i mindre där kvinnorna är dem som håller i samtalet och tar ansvar över stämningen. Testar man att vara tyst så blir det helt knäpptyst. Borde vi inte ha kommit så långt i jämställdheten att detta inte borde existera? Hur kan man 2022 inte förstå att kommunikation är åt två håll? Vissa säger att de inte är personer som frågar, men det köper inte jag för vet ni det är rent oartigt att inte ta ansvar själv.
Årligen sammanställer Språkrådet i Sverige listor på nya ord som har dykt upp av olika anledningar. Ett sådant ord som dök upp i medierna år 2016 var ”frågestrejka”. Vilket bra ord! Jag kände direkt igen mig i det ordet och jag gör det faktiskt än idag. Men vad betyder ordet?
Citerat från Språkrådet om Frågestrejka: ”Låta bli att ställa frågor därför att man vill bryta mönstret att kvinnor ställer frågor till och om män i högre utsträckning än vad män ställer frågor till och om kvinnor. Så kvinnor, fortsätt frågestrejka. Och män, börja fråga kvinnor men också andra män hur de har det i sina liv, hur deras relationer fungerar, vad de drömmer om för slags liv bortom stela och destruktiva normer.”
Det gäller inte bara männen
Jag vill lägga till att det naturligtvis inte alltid är så att män inte ställer frågor utan jag möter både män och kvinnor som kan prata om sig själva i timmar utan att ställa frågor tillbaka, men det är fortfarande väldigt vanligt förekommande hos just män i många sammanhang. Kanske handlar det om sårbarhet, att männen tycker att det är läskigt då det länge funnits stereotyper av hur en man ska vara. Vad tror du att det handlar om? Känner du igen dig i detta?
Nu ska jag dricka lite nybryggt kardemummakaffe vid brasan och sedan ska jag packa för i eftermiddag tar jag tåget för en tjejhelg i skogen i Dalarna. Ska bli så mysigt att hänga tillsammans, laga god mat och babbla en massa. Ta hand om dig bästa du. Tack för att jag får spendera tid med dig här och att jag får prata om viktiga ämnen med just dig. Kram <3
Avslutar med lite bilder från senaste tiden.
