Kära, kära läsare tänk vad jag har saknat er <3
Snödropparna i sina skira vita klänningar dansar lätt i vinden mot husväggen när jag passerar efter en solskenspromenad vid Örnsberg. Gatorna är torra och ljuset har kommit tillbaka. Nu kommer våren tänker jag och det spritter till inuti av en känsla av hopp. Livet börjar igen samma känsla varje år. Nu sitter jag i köksfönstret med min stora favoritkopp, en klassisk Berså tekopp med rykande grönt te med några örtdroppar i som doftar gott. Utanför fönstret faller snöflingorna ner igen och täcker den innan halvvakna gräsmattan med ett nytt vitt lager. Det är kallt och grått ute och jag funderar på hur de små snödropparna jag såg i söndags ska må. Skiftningarna om dagarna är likt livet svårt att förutspå, vissa dagar ljust och levande andra dagar gråare och vilsammare.
Ni är många som har hört av er för att fråga hur jag mår och vad som händer i livet eftersom det var så länge sen jag skrev här. Blir alltid varm i hjärtat och tacksam varje gång ni hör av er och känner direkt att jag vill skriva här. Det brinner i huvudet av allt jag vill dela och prata med er om.
Vill veta hur ni har det och vad som händer i era liv?
För mig har de senaste månaderna handlat om att ta vara på tiden och lägga energin som fortfarande pendlar på det jag måste göra och då har tyvärr bloggen hamnat vid sidan om. Trots att jag vill skriva, och jag har skrivit men har inte publicerat, då jag får prestationspanik och då har jag lärt mig att det är bättre att ta en paus och göra en sak i taget. För när det kommer till skrivångest så handlar det bara om att jag behöver vila hjärnan från alla måsten. Skrivandet är min healing och min ventil, men när den känns kravfylld så kommer inte orden och då inväntar jag rätt tillfälle när orden kommer som nu. Att prata om privata känslor och viktiga ämnen med er är underbart men det kan också vara utlämnande och i perioder särskilt när det händer mycket och mina känslor pendlar så kan jag bli nervös och nästan blyg och då drar jag mig undan.
Under de senaste månaderna så har jag återgått till ett normalare liv. Skulle säga ett fungerade liv, inte som det var förra året när jag var så sjuk så att jag knappt orkade vara vaken en hel dag. Har återgått till att jobba och det har varit väldigt rolig och spännande men mycket nytt och många rullande projekt samtidigt. Vi har varit så mycket vi bara har kunnat i den lilla stugan vi hyr i Järvsö där vi har åkt skidor och njutit av frisk luft.
Vill allt men tiden finns inte
Jag vill verkligen allt och lite till. Jag vill hänga mer med alla i familjen, mina sex syskon, med mamma, respektive och alla elva syskonbarn. Jag vill ha mer tid för mig och Mathias, där vi bara kan vara han och jag utan måsten, och också spendera mer tid med mina två bonusbarn. Jag vill ut och resa, kanske köpa en minivan, inreda den och resa ut i Europa.
Jag vill läsa en målerikurs, en till fotokurs och boka in den där danskursen som jag gav Mathias i julklapp. Jag vill hitta vårt eget torp i Järvsö som vi kan köpa, där vi kan pyssla och få det precis som vi själva önskar. Jag vill åka på weekends med mina tjejkompisar, få klä mig brutalsnyggt, strosa omkring, dricka mousserande från morgon till kväll och skratta tills vi rullar fram på gatorna. Jag vill ha en ny tussig vän en pigg, kärleksfull bäbishund. Jag vill göra om hemma, måla, tapetsera och pyssla.
Samhället ska inte bestämma när jag ska bli mamma
Mitt i alla dessa drömmar och tankar där tiden inte räcker till så vill jag bli mamma. Den längtan har aldrig funnits hos mig tidigare trots att alla omkring mig har fått barn så har jag inte velat. Det är som att jag har vägrat låta samhällets hets om hur ett liv ska vara uppbyggt ta över mig. Har varit så sedan jag var liten. Vill gå min egen väg och få skapa mitt sätt att leva, för det finns inga rätt och fel i hur ett liv ska se ut eller i vilken ordning allt ska ske. Saker ska kännas rätt och det ska inte forceras fram av andras åsikter och tankar.
Men längtan har börjat komma smygande och det beror på olika saker. Den största anledningen är min ålder där jag plötsligt inser att tiden rinner i väg. Fattar inte att jag i december i år fyller 40 år… Min läkare frågade mig ifall att jag ville ha egna barn och jag svarade att kanske, men vill inte känna någon stress varpå hon svarade, det kanske du borde göra. Att få egna barn är inte en självklarhet och du behöver bestämma dig innan tiden är borta. Hennes ord gav mig kvällningskänslor och jag blev väldigt illa till mods. Men sedan landade allt och jag började istället oroa mig för att, tänk om det inte kommer att gå.
Det var många år sedan som jag använde preventivmedel då jag inte tål några och hittills har jag aldrig blivit gravid. Att min hälsa har sviktat länge har också varit en orsak till att jag inte har velat. Dessutom som jag har berättat för er tidigare så har det varit otroligt viktigt för mig att allt känns rätt i min relation jag har trots allt en bonusfamilj och jag har velat att allt känns tryggt i vår familj innan jag har velat ha egna barn. Nu har vi alla bott tillsammans i tre snart fyra år och en stabilitet och trygghet finns nu.
Fertilitetsutredning
För att stoppa alla orostankar så bokade vi in oss på en fertilitetsklinik och har nu utretts ett tag vilket känns bra men också lite läskigt. Vi har fått ett enormt fint välkomnande och fantastiska läkare som är så proffsiga och stöttande. Det känns fortfarande känsligt att prata om detta för mycket då jag inte vill bli mer stressad, så kommer berätta för er mer om ett tag när jag känner mig trygg i det. För det är viktigt att våga prata om just detta väldigt känsliga ämne.
Kommer dina drömmar från dig eller är det någon annans?
Det kan vara svårt att veta vad du själv vill ifall att du bara lyssnar på andras åsikter och tankar. När du låter andras liv ta över ditt eget för mycket. Vi behöver alla stanna upp och känna efter oftare, helst dagligen en liten stund för reflektion och eftertanke. Vad vill du? Inte din partner, din vän, din kollega eller din familj. Vad är viktigt för dig och vad drömmer du om?
Vid de tillfällen i livet som jag inte har stannat upp och lyssnat inåt så har samma sak alltid skett. Mina relationer har gått i kras, jag har blivit deprimerad och jag har känt mig så besviken på mig själv för att jag inte har lyssnat. När åren går och du låter andra styra din tillvaro så kommer ett bakslag så småningom av besvikelse, ilska, sorg och många gånger en bitterhet. Men det är var och ens ansvar att lyssna på sina drömmar. Det är väldigt sällan som de vi har omkring oss vill oss illa när de kommer med råd och tips som till slut tar över våra egna drömmar. Har är det tyvärr vanligt att många skyller på sin partner eller de personer som finns omkring att livet inte har blivit som de har velat.
En stund på jorden
Att du och jag vill mycket i livet, att vi drömmer och önskar saker handlar inte om otacksamhet utan snarare om att vi tar vara på det livet som vi har fått. Självklart är det viktigt att kunna vara tacksam för allt vi har men det betyder inte att vi behöver lägga locket på och sluta vilja komma framåt. När livet går i kraftiga vågor så är det inte konstigt att jag vill allt för jag är så oändligt tacksam för att jag lever för att jag mår bättre och för alla som finns omkring mig.
Skrev detta blogginlägg igår men publicerar det först idag då jag behövde pyssla lite till med texten. Idag är det fredag och jag kommer att ha ett par dagar ledigt så skönt. Har tagit en lång sovmorgon idag och sedan varit inne i stan för att lyxa lite och fixa ögonbrynen och fransarna, känner mig alltid piggare om jag ser piggare ut 😉 känns så i alla fall.
Sitter på Kaffeverket i Vasastan och ska nu publicera detta och sedan åka hem. Ikväll ska jag och Mathias hitta på något mysigt för sedan åker han och barnen till Sälen en vecka över sportlovet. Jag åker till Järvsö med systrarna och ska hänga där och bara ha det bra ett par dagar.
Ta hand om er och njut av helgen.
Ni vet att ni alltid kan skriva till mig ifall att ni vill prata av er eller ha någon att diskutera relationer eller singellivet med.
Avslutningsvis får ni lite bilder från senaste veckorna.
Kram på er
Vi ses snart igen ❤️