Luften kokar kring prästgården, det dröjer nog inte allt för länge innan himlen öppnar sig och trycket avtar i skurar. Det vore skönt, jag blir alltid så matt när det ligger åsktryck i luften. Jag och Pär kom precis hem efter en kort utflykt till Bjuråkers forngård där vi tittat på en utställning med kläder från 1800-talet samt klämt i oss hembakt fikabröd. Vi åkte från Dalarna hit till Delsbo i onsdags för att gå på kul på vallen med min lillasyster Kerstin och hennes kille. Det är en musikkväll med ölservering och musikunderhållning av lokalband. Varje vecka bjuder de in en hemlig gästartist. Riktigt lyckat koncept som varje onsdag drar närmare 1000 pers, i åldrarna 18-100 år. Gästartisten visade sig vara Papa Dee. Bra stämningskväll med dans och glada besökare. Under dagarna som gått har vi åkt runt i Hälsingland och njutit av de vackra landskapen och besökt några av våra kulturskatter här. Igår var vi i Järvsö på Stenegård med min vän Ida och hennes kille. Vi åt lunch och sedan passade vi på att bada.
Sedan mitt förra blogginlägg då jag skrev om att det borde vara förbjudet att göra slut, så har jag funderat, reflekterat och diskuterat med mina vänner samt läst psykologi och terapisidor på nätet angående detta känsliga ämne. Hur kommer det sig att det är så svårt att få relationer att hålla? Varför uppstår det missförstånd och varför är det så lätt att såra och bli sårad? Har vi människor svårare att lära oss av våra misstag i relationer än i andra sammanhang? Desto mer jag läser på om relationer och pratar med folk om deras erfarenheter inser jag en sak. Ämnet är en hel vetenskap, vi människor vet allt för lite hur vi själva fungerar, och hur de människor vi möter fungerar. Om det nu är så hur kommer det sig att vi inte lägger ner mer tid på att fördjupa oss i ämnet? Kanske är det en tyst tabu, eller en rädsla att behöva möta sig själv och andra på ett rent psykologiskt plan. I skolan har vi grundämnen som alla måste läsa och lära sig. Svenska, engelska och matte klart att dessa ämnen är viktiga men är de verkligen livsviktiga? Vissa kanske anser det, jag tycker inte att man ska ta bort dessa ämnen. Däremot tycker jag att skolan glömmer bort viktiga pusselbitar för att eleverna ska utvecklas och bli lyckliga. Varför inför vi inte relationskunskap i skolan? Många läser 
psykologi, men endast på ytan. Ifall vi redan i grundskolan fick lära oss hur vi fungerar och lära oss se hur de människor vi möter fungerar tror jag att vi hade räddat många brustna hjärtan och kraschade relationer. Utan relationen till en kärlekspartner, till vänner eller till familjen så har vi människor svårt att växa och bli lyckliga. Det spelar ingen roll hur karriären ser ut eller hur mycket fakta kunskap vi har i andra ämnen. Saknar vi förmågan att läsa oss själva och andra kommer vi alltid känna oss tomma. Och det kommer då vara svårt att njuta fullt ut av livet. Istället för att lägga hela sin tid på att lyckas i karriären så är det enligt mig minst lika viktigt att lyckas i sina relationer. Rasar hela världen och vi står ensamma kvar spelar karriären plötsligt ingen roll. Det som verkligen hjälper oss är våra nära relationer. Jag har rannsakat mig själv och försöker varje dag att lära mig mer om mig själv och människor jag möter. Genom det växer jag och blir tryggare i livet. Gör det ni också <3<3<3
Lite bilder från veckan som gått.
Stenegård paus med lilla Siv i den vackra trädgården.
Stenegård.
Nu ska vi laga köttbullar och sedan krypa upp i soffan och titta på film. Hoppas att ni har en härlig söndag<3
I gymnasiet läste jag Livskunskap (tror inte alla gör det) och Kommunikation bl. a. Dessa ämnen borde komma in tidigare i skolan eller åtminstone vara obligatoriska, kanske rent av bakas ihop till den relationskunskap du skriver om och även psykologi – fast i annan form än idag – skulle ingå där (mindre gubbar och teorier, mer verklighetsförankrat). Om inte relationer till olika människor i olika sammanhang funkar så funkar ju inget. Ta till exempel samspelet mellan elever i en klass (detta har jag skrivit om förut), i en klass med bra sammanhållning tror jag att det finns goda förutsättningar för bra resultat.
Hej Stina intressanta och kloka tankar som jag håller med i:) kram
Ja jag tycker att det är oansvarigt att dumpa någon som man har älskat och varit förlovad med och plötligt så känner man inte något för personen längre.Det kan inte vara kärleksfullt. Det kan såra en för hela livet. Och dessutom får man inte en förklaring varför personen gjorde slut, Det tycker jag är oansvarigt. Varför gör man så.Då är man omogen tycker jag.
Hej Nettan.
Att dumpa någon man älskat utan att förklara för personen varför låter omoget och för mig tanklöst. Har man delat sin tillvaro med någon och det av någon anledning inte fungerat så måste man ta sitt ansvar och försöka förklara för sin partner varför man väljer att lämna. Jag har själv varit i den situationen en gång och jag vet hur ont det gjorde. Det som behövs är respekt från den som väljer att gå, det visas enligt mig enbart genom att man vågar öppna upp och diskutera det med sin partner. Hur har kommunikationen mellan er sett ut i relationen tidigare? Har ni kunnat prata öppet och ärligt med varann. Du är värd någon som tänker klart och moget vilket du verkar göra i denna situation. Då du vill prata om det. Jag hoppas att du får en förklaring så att du kan gå vidare. Berätta för din föredetta att ditt sår i hjärtat läker snabbare ifall han lägger ner en stund på att försöka förklara varför han gjort sitt val. Kanske kan han försöka formulera ett brev ifall det är svårt att prata om det. Lycka till och stor styrkekram från mig.
Instämmer! Likaså diskussioner kring att alla är olika men alla är bra. Introvert har t ex idag en rätt negativ klang. Upplever att det är lite ”modernt” att vara utåtriktad. Men det är inget som är bättre eller sämre med om man är mest extrovert eller introvert. Det är bara olika och alla behövs, i en relation t ex är det vackert med en av varje sålänge var och en tillåts blomma. Tolerans. Man har olika styrkor och behöver olika mkt umgänge etc. Det viktiga är att acceptera våra olikheter, vilka de än är. Ngn typ av relationskunskap vore mkt bra, det är viktigt i de flesta sammanhang.
Hej Malin bra skrivet du har helt rätt, alla sorters människor behövs och det viktiga är att vi lär oss se varandra och bygga respekt mot varandra. Ha en fin vecka.
Ingen dum idé. Har visserligen ingen aning om hur läroplanen för grund- och gymnasieskolan ser ut nu för tiden, men vi hade barnkunskap i högstadiet och på gymnasiet hade vi de obligatoriska kurserna ”Samlevnad” samt ”Våga vilja kunna tala”, men det var på 90-talet. Etik och moral borde även ingå i en sådan kurs som du föreslår.
Hej Maria
Jag vet inte heller hur läroplanen ser ut idag. Men håller med Etik och moral borde helt klart ingå i kursen. Ha en härlig vecka!
Hej, glöm inte lekens betydelse för barns utveckling och lärande!
Underskatta inte det kunskapsutbyte som sker barn emellan… Jag läser
till frititdspedagog och har arbetat ganska mycket i skolan med främst
yngre barn. I den vardagliga leken lär sig barn väldigt mycket om både
sig själv och andra. Självfallet uppstår konflikter och det är därför vi
pedagoger finns för samtal och stöd. Det är i dessa situationer som jag
tror att barn lär sig väldigt mycket kring relationer, om att sätta
gränser och förstå andras, vad trygghet och kärlek innebär för både en
själv och för andra… hur det helt enkelt är att vara människa!