Himlen är puderrosa över Midsommarkransen denna kväll. Jag sitter på fönsterbrädan med vidöppet fönster och försöker kila fast benen mot vår sittbänk under för att jag inte ska råka falla ut. Behöver tvätta fönstrerna för att det underbara vårljuset ska kunna lysa upp mina dagar. Försöker samtidigt förtränga min höjdskräck. Nedanför på gatan går en äldre herre med en rar liten tax i koppel. Han småpratar med hunden och kikar upp på mig och säger.
– Hej där, trilla inte ut därifrån du är högt uppe. Innan jag hinner svara ler han och promenerar vidare mot den gamla biografen Tellus som ligger på andra sidan parken nedanför oss.
Solen som tidigare idag värmde på ordentligt är nu borta och jag fryser där jag sitter iklädd endast t-shirt och mina körsbärsröda pyjamasbyxor. Jag försöker att aktivera mig, göra vardagliga saker för att undvika det timslånga skrollande genom alla nyhetskanaler världen över samt Twitter, Facebook och LinkedIn där jag följer alla hjälporganisationer och de grupper som under veckan har startat för att hjälpa alla de utsatta i kriget.
Torsdagen den 24 februari
Jag vaknade av att mobilen plingade hysteriskt notis efter notis efter notis. Ryssland har gått in i Ukraina… en overklighetskänsla spred sig i kroppen. Jag började genast läsa överallt och kontakta min familj och vänner för att prata om det. Hela dagen kändes surrealistisk även dagarna efter jag hade svårt att göra någonting annat än att försöka förstå vad som skedde. Jag kontaktade några av de hjälporganisationer jag vet behöver volontärer och funderade på hur jag kunde hjälpa till mer. Samtidigt försökte jag få dagarna att gå.
Mathias och barnen åkte till fjällen och då jag kände mig för trött valde jag att stanna hemma. Bad min tvillingsyster och hennes son att bo hos mig då jag kände mig orolig för att vara helt ensam. Kände mig snabbt manisk p.g.a. stresspåslag och då min hjärna var i fightmood men försökte lugna mig då min läkare har sagt att jag behöver vila och återhämtning för att lungorna och hjärtat ska bli helt återställda. En frustrerande kombination och jag tror att många känner igen sig i detta. Därför vill jag idag prata med er om det stora som sker om det hemska som sker och jag tänker fokusera på vad vi kan försöka göra i denna kris för att orka med alla känslor och försöka hantera den oro som många känner.
Hela världen är i gungning
Det har nu gått två veckor sedan vi nåddes av beskedet om Rysslands invasion av Ukraina. Vi har bevittnat hur oskyldiga människor tvingats på flykt från sina hem, hur fäder fått ta avsked av sina familjer och hur angrepp dödat civila. Mina tidigare kollegor vars hela familjer nu är på flykt, tidigare studiekamrater som lyckats fly undan skottlossningar. Allt känns surrealistiskt och väldigt nära. Dagen innan invasionen avslutade jag min tjänst som ansvarig för digitala kanaler på Stockholms Handelskammare p.g.a. att jag behövde förändring i livet. Främst för att kunna fokusera på min hälsa, vilket jag berättade för er i mitt förra blogginlägg. Jag behövde ta en paus få lugn och ro för att kunna bli helt frisk. Det var en rejäl urladdning att gå från 200, till 100, till, 50 till noll. När allt snurrat på så oändligt snabbt under en lång tid så blev det helt tomt när jag plötsligt hade hela dagarna på mig att bara vara. Det blev då extra viktigt för mig att försöka sätta rutiner och planer för att inte fastna i ältande och oron. Särskilt när hela världen nu är i gungning.
Alla vill kunna göra skillnad
Denna ofattbara krigsförklaring skapar såklart stark oro och ångest hos många, men också beslutsamhet: Vi vill alla hjälpas åt. Blir varm i hjärtat av att se människors engagemang och det började direkt. Hundratals hjälpgrupper fyller dagligen sociala medieflödet. På en vecka har vissa av dessa grupper fått tiotusentals nya följare för att vi är så många som vill kunna hjälpa till och stötta där det går. Människor startar egna insamlingar de bjuder in till sina hem de tar ledigt från sina jobb för att ansluta till någon av de fantastiska hjälporganisationer som behöver stöd av volontärer vig gränsen eller på andra platser dit flyktingarna tar sig. Alla vill kunna göra skillnad.
Du är inte ensam
Att skriva av sig har hjälpt mig under många år att få bukt med känslor och livets upp och nedgångar. Därför väljer jag att skriva nu också.
Jag skriver för att lätta på alla tankar som snurrar i huvudet.
Jag skriver för att jag vet att ord kan ge tröst i ensamma stunder.
Jag skriver för att ord kan ge samhörighet.
Jag skriver för att säga att jag är livrädd.
Jag skriver för att jag är ledsen.
Jag skriver för att säga att det är ok att känna allt.
Jag skriver för att påminna om att andas.
Jag skriver för att säga att vi kan göra skillnad.
Jag skriver för att jag vet att många precis som mig känner en enorm hjälplöshet.
Jag skriver för att säga att det är ok att vara vilsen.
Jag skriver för att säga att detta måste få ett slut. NU!!
Man brukar prata om två sorters oro
- Konstruktiv oro
- Förgiftad oro
Att känna just oro är i grunden något som gör oss empatiska och som förbereder oss inför jobbiga situationer i livet då vi under tiden vi har oroat oss kan göra strategier för att skydda oss vid ex hot. Det är konstruktiv oro. Men om oron tar över allt i tillvaron och stoppar oss från att leva så är det en förgiftad oro som inte blir konstruktiv utan som skapar ångest och många gånger kan göra oss handlingsförlamade. Vi fokuserar då inte på att försöka hitta lösningar på problemen utan ältar och bygger upp scenarier som kanske aldrig kommer att hända. Hamnar vi i det läget så är det viktigt att lära sig att inte marinera oron. En sak kan då vara att stänga av informationsflödet till och från att ransonera nyheter och sociala medier för att inte låta oron ta över och förlama oss av ångest. Den sortens oro gör oss inte starkare och mer förberedda vid hot.
Mår du dåligt och oroar du dig dagligen?
10 tips på hur du kan hantera oron
1. När vi inte kan kontrollera så är det bra för oss att hjälpa andra. I orostider är det bra att agera det ger en nedstressad effekt. Hitta ett fungerande sätt att hjälpa utifrån vad du mentalt orkar. (Längst ned i bloggen finns en lista på sätt som du just nu kan hjälpa.)
2. Försök att aktivt vila i det normala då och då. Tillåt dig själv att känna tacksamhet och glädje i det lilla.
3. Försök acceptera att vi inte kan kontrollera läget.
4. Känner du dig manisk och har ett kraftigt rus i dig p.g.a. stress försök hitta en lugnande miljö ex i skogen, på en brygga, på ett berg, andas.
5. Social närvaro är det viktigaste vi har i en kris för att kunna hantera ångest och oro. Tillsammans med andra kan vi sänka stressnivån rejält. Prata dela med dig av dina tankar försök sätta ord på, få förståelse är lugnande för vårt nervsystem.
6. Försök att gå tillbaka till det lilla i livet. Ge omsorg till dig själv när det blir övermäktig att hantera allt för många känslor. Kan du inte kontrollera ångesten våga sök professionell hjälp.
7. Det är en välsignelse att få skratta och att ibland få koppla bort det stora som nu sker. Vi behöver alla få tänka på någonting annat en stund utan behöva känna skuldkänslor. Det är också viktigt att visa omsorg till dem vi har omkring oss och intressera oss för vad de behöver.
8. Begränsa nyhetsintaget, du behöver inte orka läsa allt. Bestäm dig för en informationsnivå som du orkar med. Ställ klockan och bestäm dig för när du får läsa eller titta på nyheterna. Titta eller läs inte innan du går och lägger dig.
9. Prata med dina vänner och din familj försök att inte vara ensam när du mår dåligt. (Har du ingen att vända dig till se listan längst ned) <3
10. Testa att träna dig själv i medveten närvaro. Fysisk aktivitet är effektivt mot oro stress försök röra på dig en kort stund varje dag.
Behöver du någon att prata med? Att få dela sina tankar med någon kan göra skillnad.
Klicka på länkarna för att komma till kontaktnummer och chattar. Du behöver inte vara ensam med dina tankar <3
Sätt att hjälpa
Anmäl dig som volontär/ Bli månadsgivare/ Ge ett bidrag
Etablerade hjälporganisationer har färdiga planer för hur man agerar i krislägen och hur man samarbetar med myndigheter och andra hjälporganisationer. Så vill man hjälpa och vara säker på att det faktiskt hjälper så är nedan organisationer de ni kan kontakta. Följ dem i sociala medier för att hålla er uppdaterade om läget. Klicka på länkarna för att komma till respektive organisation
- SOS Barnbyar
- Röda Korset
- Rädda Barnen
- UNHCR
- A Demand For Action
- Läkare utan gränser
- UNICEF
- Ge av din tid! Kontakta kommunen och asylboenden för att hjälpa nyanlända flyktingar med språkhjälp, läxläsning och andra aktiviteter som behövs just nu.
Avslutningsvis en liten tillbakablick på veckorna som gått i bilder. Ta hand om dig till nästa gång vi ses. Du är alltid välkommen att skriva till mig ifall du behöver någon att prata med eller någon att bolla relationer eller livet med glöm inte det. Stor kram ❤
