Jag vill börja leva precis som det känns här och nu där jag står i sommarens blomstrande explosion på en gräsmatta i Järvsö . Jag vill inte oroa mig, jag vill inte vara bekymrad, jag vill fyllas av precis allt det där som är just här och nu i livet, vindpustarna, molnen likt dansande oklippta får på himlen, den stickande men varma doften av nyutslagen hägg och svajande purpurlila syrengrenar som har väckts till liv. Ljusnans glittrande strömmar. Jag vill inte titta bakåt och inte heller så långt framåt. Jag vill känna här och nu.
Det är likt en heliumfylld ballong med mig i som släppts upp i skyn och som under veckor nu svävat över allt som sker här på jorden. Den har nu plötsligt tappat fart. Heliumet har gradvis försvunnit och jag tillsammans med ballongen har nu svävat ner mot marken. Jag har äntligen lämnat ballongen bakom mig och sakta, sakta känner jag fotens trygga fotsulor mot det ljumna gräset.
Jag har landat och livet omkring mig sker plötsligt i min totala närvaro. Jag kan gå vart jag vill och inte behöva bära runt på den hemska oron mer just nu. Chocken och bergochdalbanan som har pågått så länge nu och de senaste veckornas färd i ballongen är över. Bedövningen börjar lätta och också andningen. Livet är påtagligt, vackert skört och åter i blom. Jag känner mig trygg med att läkarna fortsätter att utreda orsaken bakom mitt förhöjda tryck i lungorna och att jag inte behöver vara livrädd just nu för vad det innebär.
Detta inlägg kommer att vara något längre än vanligt då jag vill berätta och prata om så mycket mer er. <3
En tillbakablick från omvälvande månader
Utdrag ur min dagbok: Onsdag 13 april
Ovissheten är det värsta. Minuterna går, timmarna går, dagarna går men trots att jag vet att tiden går framåt så är jag fast i mitt eget huvud, fast i alla tankar kring vad det kan innebära att få en allvarlig diagnos. Vad det kan innebära på lång sikt för mitt liv mina drömmar och min framtid. Vill bara att det ska vara torsdag den 12 maj klockan 9.00 så att jag kan få gå in genom entrén på nya Karolinska i Solna och ta hissen upp till PAH avdelningen. Vill sitta där med hjärt och lungspecialisten och få inleda alla undersökningar direkt.
Att höra läkarna tala om ett ovanligt tillstånd, ett eventuellt livsförkortande tillstånd, ett tillstånd där man behöver gå in i mitt hjärta, ett tillstånd av ständig trötthet, ett tillstånd av ständiga läkarbesök, en livsfara att bli gravid då dödligheten är stor vid förlossningen vid den svåra varianten av diagnosen. 3 – 7 år kvar av livet.
Eller så vänder allt plötsligt av sig själv… det har hänt. Fattar ingenting men förstår vad läkarna säger att jag måste ge mig själv extra kärlek och omtanke att jag behöver vila och att jag inte får stressa. Påminner mig själv om att avdelningen jag ska till ligger i framkant i all forskning och behandlingar.
En dag i taget en dag i taget 
12 maj – PAH avdelningen Karolinska sjukhuset
Solen väcker mig tidigt och trots att jag inte har sovit så mycket utan har legat vaken och funderat fram och tillbaka så känns det lättare att kliva upp just denna morgon. De fem senaste veckorna har jag förberett mig inför denna dag. Hela fem veckor fick jag vänta efter det läkarna sa. Jag har läst en massa och pratat med vänner och familj i åtskilliga timmar fram och tillbaka hur just detta möte kommer att se ut och vad de kan säga och inte.
Det är en speciell känsla att kliva in på KS denna morgon efter veckor av total känslokollaps. Oväntat känns det bra och jag är lugn, då det viktigaste för mig är att få ett svar. Läkaren talar om för mig att jag har kommit till den bästa avdelningen och att han kan säga direkt att då mitt förhöjda tryck i lungkretsloppet inte har ökat ytterligare utan fortfarande är något förhöjt så har mitt hjärta inte tagit skada ännu. Detta gör att de i lugn och ro kan utreda orsaken och att jag inte behöver vara rädd just nu. Tack Gode Gud för det. <3
Han berättar att de kommer att göra en speciell röntgen på mina lungor för att se att det inte har skett några blodproppar och att de kommer att göra en specialundersökning på hjärtat för att se att det inte finns något läckage eller hål som påverkar förhöjningen.
Besöket är kort och jag reflekterar mycket över hur märkligt allt svänger och hur jag önskar att jag själv var läkaren så att jag hade vetat allt bakomliggande redan innan jag kom dit. Tänker också på alla läkare som jag under de senaste 8 månaderna har mött som har varit totalt distanserade till mina känslor och rädslor kring detta och hur viktigt det är när man som patient möter någon som lyssnar och som inte bara slänger ur sig det ena eller andra. Det är ju trots allt mitt liv det handlar om. Ovissheten är alltid värst och möts man då av omtanke och respekt blir allt så mycket lättare. Ett krav på våra läkare borde vara hög EQ då de dagligen måste kommunicera med utsatta patienter.
Låt oss prata om emotionell intelligens
I detta blogginlägg vill jag lyfta ett viktig och spännande ämne som vi alla berörs av, nämligen emotionell intelligens. En vanlig diskussion som jag ofta hamnar i med mina vänner, med er läsare här i bloggen och också i min egen relation är hur svårt det kan vara att finna en kompatibel partner när det gäller hur hög emotionell intelligens, EQ man har. Olikheterna yttrar sig oftast som gräl då kommunikationen ständigt brister och där den ena partnern inte känner sig hörd eller sedd.
Många gånger handlar det om att man inte är helt närvarande med sin partner när samtalen börjar eller kanske aldrig. Mer än ofta är det en person i relationen som tar ansvaret i relationen för det emotionella. Det är den personen som föreslår att de båda aktivt behöver prata det är också den personen som har förstått vikten i att ständigt jobba med sig själv på ett djupare känslomässigt plan att försöka förstå varför hen reagerar som hen gör i olika situationer.
En närmare förklaring
Emotionell intelligens, EQ är ett mått på en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk. Människor som har högt EQ brukar vara bra på att lyckas med mellanmänskliga relationer då de är duktiga på att lyssna på andra, har hög grad av självkontroll och är ofta empatiska. Nyckeln för emotionell intelligens är självmedvetenhet, förmågan att känna igen humör och känslor.
En person med lågt EQ däremot tycker oftast att det är omöjligt att styra sina känslor. Hen vill och förväntar sig i stället att andra ska ändras eller förbättras. En person med högt EQ kommer att ta ansvar för att rätta till fel och lyssna för att se till att det inte upprepas i framtiden.
Varför pratar vi inte om EQ i skolan?
Att prata IQ har vi alltid blivit matade med sedan skolåren men att prata om vikten av EQ är och har länge varit mycket känsligare och många gånger stötande för vissa. När vi växer upp och går i skolan borde dessa två vara lika viktiga för att vi ska kunna få hållbarare relationer.
Jag fick kämpa hårt i skolan
Jag minns mina skolår som rätt dramatiska, krävande, spännande och också utlämnande. Jag fick kämpa hårt för att kunna koncentrera mig i skolan hade svårt att sitta stilla och fruktansvärt svårt att göra monotona aktiviteter. Redan i årskurs ett fick jag gå om ett år p.g.a. mina svårigheter. Trots detta klarade jag mig igenom skolåren med hyffsade betyg. De ämnen som tilltalade mig var de estetiska ämnena där jag kunde få utlopp för alla känslor och tankar som ständigt poppades runt i huvudet som en popcornmaskin. Jag var alltid rädd för att bli kallad dum eller korkad om jag inte förstod logiska uppgifter snabbt eller om jag inte mindes fakta vid proven.
Jag vill aldrig bli en emotionell robot
Jag skapade därför en annan strategi för att få vara en i gänget. En emotionell strategi som gick ut på att öva på att prata om känslor och att möta andras. Jag ville förstå mina klasskamraters beteenden för att genom det känna mig tryggare. Jag tränade min sociala kompetens dagligen då jag märkte att det blev enklare att kommunicera med dem då.
Skolåren formade mig tydligt in i de relationer jag har haft genom livet genom att jag aldrig kommer att sluta vilja lära om hur vi människor fungerar. Jag vill aldrig bli en emotionell robot som inte lyssnar och försöker förstå mina egna känslor eller min partners. Men för att det inte ska bli en krock relationsmässigt så krävs det att båda tar sitt ansvar och förstår vikten av det.
Mina partners har varit mina totala motsatser
Mina partners i de långvariga relationer jag har haft har varit mina motsatser, de har varit mer logiska, rationella tänkare och matesnillen och många av dem har varit som lexikon i deras faktakunskap. Jag har sett detta som väldigt attraktivt och någon som jag har känt varit tryggt. Men det jag många gånger har saknat är någon som på det emotionella planet har vågat möta mig.
Kanske har det inte handlat om mod utan om att de helt enkelt inte har fått växa upp i en miljö där de har fått lära sig om sina känslor och hur man pratar om dessa. Alla har varit väldigt lyssnande men rädda när det gäller det egna ansvaret i att förstå sig själv känslomässigt och även mig då som partner. Detta har skapat konflikter som har grundats sig i en känsla av ensamhet som jag ständigt känt.
Jag har alltid analyserat relationer, mina egna och andras, då relationer alltid fascinerat mig. Att förstå det kommunikativa och det känslomässiga hos mig och min partner har därför alltid varit prio. Med det sagt menar jag inte att jag på något vis är fullärd, absolut inte men vikten i att alltid vilja utvecklas och förstå sig själv och andra har alltid varit viktigt.
Att utvecklas tillsammans med sin partner är väl trots allt det finaste man kan göra. Att lära av varandra och inte vara rädd för det. I alla de samtal jag har med mina läsare så blir det så tydligt för mig hur otroligt viktigt det är att jobba på sitt EQ för att kommunikationen ska förenklas och mötet på det emotionella planen ska kunna bli så mycket djupare.
Träna upp ditt EQ
Precis som IQ kan EQ tränas upp och vi kan alla bli bättre på detta. Man föds inte automatiskt med hög eller låg EQ det handlar om vår uppväxt hur vi från tidig ålder har fått lära oss att lyssna på våra känslor och förstå andras. Växer vi upp där det tillåts att prata känslor och där vi aktivt får öva på de känslomässiga mötena med andra så får vi naturligtvis enklare för detta när vi blir äldre.
Växer vi däremot upp utan att få prata känslor i en miljö där locket läggs på och känslor i stället styrs eller rentav tystas får vi svårare för detta genom livet. Men det betyder inte att det inte går att påverka, naturligtvis går det att bli bättre på detta. Genom att aktivt välja att försöka arbeta mot en förändring.
Fem tips för att bli bättre
- Forskning visar att den effektivaste metoden för att förbättra en persons EQ är kognitiv beteendeterapi. Självklart beror det på klientens vilja att lära och terapeutens kompetens. Självmedvetenhet är en viktig nyckel till emotionell intelligens, genom terapi är det lättare att lära känna sig själv.
- Våga tala om dina känslor högt med andra öva dig på att uttrycka dem.
- Självreglering är a och o tänk över dina känslor innan du agerar på dem.
- Märker du hur andra personer mår? Empati är ett krav för emotionell intelligens. Var inte för snabb med att döma dina egna känslor lyssna inåt så att du kan förstå dem. Kan det vara så att du kan se ett mönster från händelser där vissa känslor har uppkommit tidigare?
- Lyssna på din kropps signaler, har du en klump i magen vad betyder den? Ett snabbt och effektivt tips är att du skriver ner dina känslor för att lära känna dem bättre. Glöm inte, att du ska försöka lära känna dina känslor handlar inte om att älta och gräva ned dig i det negativa. Snarare är det ett hjälpmedel för att försöka sätta fingret på vad problemet är.
Nu ska jag lägga bort bloggandet ett slag och pyssla lite i huset vi nu hyr i Järvsö över sommaren. En riktig idyll här, så härligt! Ta hand om dig fina läsare och du vet att du kan skriva till mig ifall du vill dela tankar eller funderingar. Sist lite bilder från veckan. Kram <3
