Den vita snön glittrar mot nattens klara stjärnhimmel utanför mitt fönster där jag sitter och skriver. För första gången på flera veckor har jag en kväll helt för mig själv. Huset är tyst och trivsamt en behövlig återhämtning. Tiden här i Norrland sussar fram och dagarna är fyllda av äventyr, jobb och mycket folk. Dagens 24 timmar vill inte alla gånger räcka till. Har längtat efter att få skriva av mig här tömma mina tankar och funderingar och få dela dem med er. Dagligen läser jag artiklar, böcker, bloggar och inlägg om psykologi och relationer. Kommer alltid tycka att det är utvecklande och intressant. I veckan köpte jag en spännande bok skriven av Sociologen Brené Brown
”Modet att vara sårbar” I boken utmanar hon läsarna att möta sårbarheten på ett annat sätt. Vi tror att vi vet att sårbarhet är samma sak som svaghet, men tänk om sårbarheten i själva verket är en kraftkälla, en styrka? När vi stänger till för andra och inte visar vilka vi verkligen är, då skapar vi också ett avstånd till de människor, känslor och händelser som ger våra liv mening och riktning. Boken fick mig att få nya insikter om mig själv och om hur vår tid utvecklas. Vi är otroligt många människor som har svårt att våga visa oss sårbara. Förväntningarna triggas upp vårt samhälle blir mer och mer mekaniskt och tyvärr rätt tomt. Allt ska gå snabbt och vara perfekt. Längtan efter det äkta, öppna och varaktiga ökar i takt med att allt blir ytligare. Detta får många att må dåligt. Jag är en av dem, under långa perioder har jag känt mig ensam just pga. att jag påverkas så starkt av samhällets förändringar. Trots att jag inte har valt det själv. Har kämpat försökt att ändra mina mönster provat vara sårbar men har skadats då jag inte blivit hörd. Detta har resulterat i att jag stängt mig ytterligare för att våga visa vissa känslor. Ofta hör jag mig svara på människors frågor med ett motsatts svar mot vad jag egentligen känner. Det går att stänga av men faran med det är ensamheten. Att det är svårt att möta människor helt och hållet på djupet. I dejting visar det sig tydligt när det periodvis är lättare att inte känna så mycket utan bara vara på ytan. För mig kan det vara först när jag möter någon på det intima planet som jag inser hur sårbar jag är hur mycket längtan som finns efter det äkta. Hjärtats dörr öppnas på glänt men kylan från omvärlden gör det lättare att stänga in värmen istället för att släppa in och skapa något helt. Det viktigaste för dig och mig för alla är att bli medvetna om sårbarheten att våga möta den. Skammen som är lätt att skapa är något som skadar oss. Men det är genom sårbarheten som vi också blir mer öppna för kärleken och för trygga relationer i alla sammanhang. Båda vänskaps, kärlek och arbetsrelationer. Det handlar om att öva. Jag ska kämpa försöka lyssna på mitt inre och inte fortsätta påverkas av vår ytliga tid. En köttslig tom och kall tid där vi blir lärda att det är nyttigt att gå från famn till famn från säng till säng. Istället för att leva i värmen möta en person hjärta mot hjärta där sexet inte står i fokus utan där helheten och kärleken är resans målpunkt.
Ta hand om varandra finaste läsare så ses vi här snart igen
Tack för att ni finns <3<3<3
Intressanta tankar. Jag skriver om liknande ämnen på min blogg