Hylla kvinnan för hur fantastisk hon är inte för att ni tycker synd om henne

Låt oss höja glaset och utbringa ett fyrfaldigt leve för världens kvinnor. Men snälla gör det av rätt anledning.

Internationella kvinnodagen ska firas därför att kvinnan är värd att firas för allt hon gör och allt hon gjort. Helt enkelt för att hon kämpat sig upp och för att hon genom ett känslomässigt och öppet sätt vågar vårda det som behövs vårdas.

Men det handlar definitivt inte om att hylla henne för att det skulle vara synd om henne. Gör du det har du fått allt om bakfoten. Att tycka synd om är att kränka ytterligare ett steg att sänka oss tillbaka till det förtryck som varit. Självständighet och självömkan hör inte ihop vi kvinnor ska gå raka i ryggen och visa att vi duger och vi behövs mer än någonsin. Vågar vi göra det hjälper vi själva till att förminska de klyftor som fortfarande finns. Jag vägrar att stoppa huvudet i sanden och göra mig själv liten inför alla äckliga mansgrisar som jag möter, istället väljer jag att tycka synd om dem. Vad jobbigt det måste vara att behöva hävda sig själv hela tiden så till den grad att det sänker någon annan. Vet ni varför jag vägrar? Jo därför att när jag möter någon som inte visar mig respekt då blir jag genast starkare, ren överlevnads instinkt. Jag kan inte lyssna på någon som klappar mig på huvudet och säger det är inte lätt för dig du är ju kvinna.. STOPP!!!

Akta dig backa innan det smäller INGEN trampar på mig. Älskar att vara kvinna, är tacksam över den gåva vi fått att ha så mycket känslor som fullkomligt sprutar ut när bägaren rinner över. Självklart är inte alla så men låt mig våga påstå att fler kvinnor besitter den egenskapen än män. Det har inget med svaghet att göra tvärtom. Hur orkar man gå runt med ett stelt skal på sig genom livet. Känna saker men inte visa dem. Det måste vara fruktansvärt jobbigt.

I mina dejtingfaser förundras jag ständigt över de klyftor som jag möter mellan män och kvinnor. Klyftor som inte behöver vara där men som samhället skapat. Klyftor som visar sig främst i det känslomässiga spektrat.

Att jag vill lära känna, bry mig om och få visa mig svag när jag är det. Men någonstans på vägen sker ofta en smäll. En vägg som byggs upp. Där jag inte förstår vad det är som händer, plötsligt vågar jag inte visa känslor. Vill inte närma mig djupare när den person jag möter inte försöker det samma. När en spegling i mötet sker där jag inte vågar vara så där känslomässig av rädsla för att återigen möta en vägg. Ett kallt skal där det inte går att komma igenom. Där jag lika gärna skulle kunna dejta en robot. En vanlig kommentar när saker kör fast är. Du kommer nog inte gilla mig när jag visar vem jag är. Vadå inte gilla dig? Om du inte visat dessa månader vi träffats vem du är, vem är det då jag har lärt känna?

Det är bådas ansvar att våga prata om de krockar som kan uppstå. Saken blir inte bättre av att skylla på det typiskt manliga eller kvinnliga. Behöver man prata då gör man det, behöver man skrika på varandra en stund för att det ska kännas bättre så gör man det. Ingen relation fördjupas ifall båda står på varsin sida och säger att nu är det så här, vi vill inte ändra oss. Det attraktivaste som finns är att våga visa sina svagheter och också stå för dem. Säga att jag vill ändra dessa sidor för att det ska funka mellan oss. Jag är beredd på att jobba med mig själv. Lära känna mig själv bättre. Det går inte att leva ett lyckligt liv genom att vara fakta styrd men tappa känslorna. Inte heller blir man lycklig av att vara helt känslostyrd, hittar man en kombination där båda tar en liten del av vardera står lyckan närmare.

Då det ju trots allt är kvinnornas dag idag vill jag skicka med alla män en uppmaning. Något ni kan göra för att hylla oss kvinnor.

När ni dejtar eller ifall ni redan har en relation försök våga visa alla era sidor och framför allt våga uttrycka dem för er partner. Alla har styrkor och svagheter något som går att ändra på till det bättre ifall man vill kämpa. Stå inte bara där och säg så här är jag och det går inte att ändra på.. Då gör ni er själva och er partner en stor otjänst. Lovar er att era relationer kommer att bli så mycket starkare ifall ni bara vågar VARA. Det är otroligt svårt men det går.

Och en sista sak låt oss tillsammans skapa en arme mot mansgrisarna de kalla, sexistiska och känslostörda som hatar denna dag. Som tycker synd om oss kvinnor istället för att hylla oss. Låt oss förgöra dem få dem att känna sig så små som de faktiskt är. Ge dem insikten att alla har ett lika värda oavsett kön, ekonomi eller etnicitet det sitter inte i det. Samhället ska lyfta alla inte tvärtom. Fram tills att vi bekämpat mansgrisarnas välde låt oss skratta åt dem. Ta dem hårt i hand och se dem för innerst inne är de otroligt små och sårade.