Att vara singel är inte ett misslyckande

Känner mig kär i livet kär i sommaren och kär i ledigheten.

Efter nästan en månad isolerad på landet med enbart en sak i huvudet, att lära mig köra bil på en intensivkörutbildning är det nu en lättnad att pressen släpper. Har längtat efter att få tillbaka energin att skriva här. Att ha körlektioner några timmar om dagen och däremellan läsa teori var väldigt kul men jobbigare än vad jag hade anat. Så mycket att ta in på kort tid. Att lärande kan skapa så mycket starka känslor, har varit helt dränerad på energi. Körde upp och kuggade körningen vilket fick mig ännu mera frustrerad. Men nu har jag lärt mig att köra bil så det var nervositeten som spökade. Har bokat en ny körning snart, ska ha det där kortet så är det bara ☺

Är tillbaka i Stockholm och har tagit semester så underbart. Idag vill jag prata om hur vi människor sorterar in varandra i olika fack singel, gift, dejtande, förlovad, ensamstående förälder eller familj. Har funderat en hel del på varför vi gör det. Spelar det ens någon roll, individen är väl det viktigaste inte vilket civiltillstånd personen har? Indelningen skapar ett utanförskap för oss människor. Att känna sig mindre värd eller mindre älskad bara för att man kanske är singel eller ensamstående eller utan barn. Nu när jag varit singel ett tag vet jag hur ofta det är jag faktiskt känner mig utanför. Ibland faktiskt misslyckad. En tomhet inombords och en enorm längtad att ha det där andra omkring mig har en familj.

Har analyserat minna känslor och försökt hitta anledningen varför dessa uppstår. Varför det i sällskap med vissa vänner och bekanta gör så ont inombords när någon säger. – Seriöst är du singel fortfarande? Eller – Känner du dig inte stressad du börjar ju bli gammal? Eller – Du kan väll vara barnvakt åt våra barn på Alla Hjärtans dag för du har ju ändå ingen att fira med? ¬ Jag tror att många av er därute som är singlar kan känna igen er i detta. Ingen ska behöva känna sig utanför eller misslyckad. För mig har det aldrig spelat någon roll vilket civiltillstånd minna vänner varit i, det viktigaste är och har alltid varit att de varit lyckliga. Livets resa ser olika ut för oss alla och det som sker i våra liv går inte alla gånger att styra. Tycker inte om att känna mig utanför de känslorna tror jag inte att någon vill ha. Vet ni när de väcks ska vi inte vara rädda för att tala om det för våra vänner och familj. Berätta för dem att vi känner oss utanför att det är konstigt att bara för att de har barn så existerar man inte längre. Samtalen när man ses kretsar enbart kring barnet. Vad hen ätit vad hen lärt sig säga och vad hen sovit dåligt. Jag vill ju veta hur mina vänner mår jag är intresserad av deras barn och vill såklart se hur de utvecklas. Men jag vill också ha samma intresse tillbaka hur jag mår vad som händer i mitt liv. Bara för att man är singel står ju knappast livet stilla tvärtom. Tjusningen med en vänskap är ju olikheterna att livet går i olika riktningar men att man ändå finns där för varandra. Det är viktigt att våga vara öppen med sina tankar och känslor inför sina vänner. De vill ju en inte illa oftast förstår de inte själva att man blir ledsen. De är i sin lilla bubbla och blir faktiskt glada över av att man är rak och ärlig. På det sättet accepterar man sig själv och lär sig att älska sig själv och stå upp för den man är. Det är viktigt att inte slå på sig själv vem har sagt att det ena civiltillståndet är bättre än det andra. Vi kan väl försöka slänga bort alla stämplar och försöka njuta av hur livet ser ut just nu. Det ska jag göra, njuta av att jag är fri. Göra något bra av längtan efter kärleken istället för att tycka synd om mig själv.

Vi singlar har det bästa framför oss nyfikenheten och spänningen på vem som ska fånga vårt hjärta <3 Ta hand om varandra.

Nu ska jag packa min väska Alex hämtar snart upp mig så ska vi på slottsäventyr över helgen Hurra.

Bilder från landet 🙂

De snyggaste kavaljerna jag mött under mina veckor på landet 😉