Falla för en man som är mer förälskad i sig själv

”Livet går inte ut på att vänta på att stormen ska passera, det handlar om att lära sig dansa i regnet”

September är här i all sin prakt sommar men ända en annan känsla. Det är något i luften något jag alltid älskat. Svala vindbrisar illröda träd ljummet vatten kluckandes mot gulblekta klippor. Har suttit två timmar på en varm brygga nere vid Fredhäll och haft ett samtal med en ung man som jag aldrig tidigare har träffat. Gick dit för att sätta mig och skriva en artikel ett uppdrag jag fått. Men istället hamnade jag i djupa samtal om livet, religion, världen och drömmar tillsammans med honom. Gjorde mig glad är en härlig känsla att möta andra som likt mig är nyfikna på andra människor. Det är häftig du vet aldrig vem du passerar på gatan, vem du sätter dig bredvid i tunnelbanan, vem du står en bit bort ifrån på busshållplatsen.

Våga börja prata vem vet det kan vara en ny vän eller någon som kan utveckla dig och som du kan utveckla.

I veckan har saker börjat vända kanske för att jag likt citatet ovan bestämt mig för att helt enkelt dansa i livskaoset för en stund. Tillåta mig själv att bli dyblöt för det är i det tillfället jag hittar tillbaka till mig själv och mitt vanliga positiva driv. Har alltid gillat liknelsen att man ska vara som en vägpratare i vinden. Man knuffas ner men reser sig lika snabbt igen. Stormen har snart passerat och vet ni det känns så otroligt bra. Senaste veckan har jag varit på ett mycket beslutsamt humör att lösa min situation. Hårt jobb ger resultat.. känns som att jag vunnit på lotto fast jag inte vet vad priset blir än. J Har lagt ut ett gigantiskt nät och fisken börjar strömma in. Det finns så otroligt mycket spännande projekt samarbeten att eventuellt kunna få ta del av. Det gäller bara att visa att man vill vilket jag gjort.

Idag vill jag prata om obesvarad kärlek något jag tror att vi alla tyvärr upplevt någon gång. Men på olika sätt vissa svårare än andra. Vi lever i en allt för individualistiskt värld. Där vi tidigt blir pepprade med att lära oss att älska oss själva. Att vara trygg i sig själv och ha en självrespekt är såklart något som är viktigt. Men vad är hela den här trenden med att vara själv att inte våga släppa in andra pga. att det är mindre läskigt. Jag har dejtat män som är helt underbara i början öppna varma och kärleksfulla men så fort det börjar bli minsta lilla slitning stänger de sig helt. Allt är plötsligt privat och intresset fallnar. De blir istället väldigt självfokuserade ställer aldrig en fråga hur min dag har varit eller hur jag mår.

När man tar upp en diskussion och frågar varför och att man blir ledsen av att känna sig osedd får man den klassiska kommentaren. Jag vet inte, du är så mycket bättre än mig och lever ett roligare liv, vi passar inte ihop. Men snälla vad oattraktivt om jag är med en person och ger den personen min uppmärksamhet och tid gör jag det för att jag är intresserad och för att jag tycker om personen. Jag vill ju inte dejta mig själv. Det är sorgligt och gör mig uppriktigt ledsen. Att tro att en relation ständigt ska vara rosasvävande att man aldrig kan diskutera saker. Att inte förstå att det är en självklarhet att någon som aldrig får en fråga blir ledsen. Att inte se att allt kretsar kring en person. Alla samtal och alla behov styrs av en i relationen. Vuxna män som bestämt sig för att det är lättare att leva själva och ändå faller de dit då och då och träffar någon och för en stund vågar de visa vem de är. Men så fort det blir allvar och det plötsligt även handlar om den andra personen stänger man sig helt. Rädslan för att visa känslor de sårbara blir läskigt. Jag hör dagligen andra som upplevt samma sak med personer de dejtar. Speciellt i Stockholm meckat av självfokus. Märker man dessa tendenser tidigt i en relation och tar man då upp det utan att få någon respons är det bäst att avsluta. Annars finns risken att hjärtat blir sårat.

För att en relation ska fungera måste båda parter lyssna på varandra om den ena tar upp något denne blir ledsen för är det en självklarhet att den andre lyssnar och försöker prata om det eller åtminstone inte göra om samma sak igen. Att leva med en självupptagen person skadar hjärtat rejält då är det bättre att avsluta.

Till alla era fina män där ute våga släppa på rustningen och stanna kvar i det öppna läget som ni var i början när ni lärde känna någon, ifall att ni vill träffa någon på riktigt. Släpp självupptagenheten för jag vet att ni inte är svin eller känslokalla utan att ni är rädda. Lovar er gör ni det och för en stund vågar visa er sårbara så kommer det bli kärlek på riktigt utan drama och ledsamma stunder.

Bästa läsare nu ska jag studsa in i duschen och byta om och sedan iväg på en sen afterwork ses snart igen <3

Avslutar med lite bilder från mina sista dagar i Oslo.

Vi åkte båt ut till en liten ö och strosade runt i ett gammalt kloster