Ingen människa som är sjuk i utmattningssyndrom eller som tidigare varit det har själv satt sig i den sitsen. Det går inte att optimera sin tillvaro så pass mycket att du inte själv kan hamna där. Jag tänkte dela med mig av min historia och mina erfarenheter för det ska inte vara tabu att prata om. Jag är just jag pga. min utmattningshistorik. Jag har utvecklats växt och idag är jag nästan helt återställd. Jag får inte skylla mig själv och det kommer aldrig vara rätt åt mig att jag blev sjuk.
Missuppfattningarna är många och därför behöver fler lyfta sina historier. För att familjer inte ska splittras och för att relationer ska kunna byggas starkare. En stor missuppfattning som vi först måste reda ut är att det inte är någon trend att vara utmattad. Något vi i storstäderna strävar efter. För seriöst varför skulle någon frivilligt vilja hamna där i den största mardrömmen?
Novembermörkret ligger tät utanför mitt fönster på Kungsholmen. Lägenheten glimrar av alla stearinljus jag tänt. Doften av det nybryggda kardemummakaffet får mig att längta till jul och ledighet med familjen. Denna årstid är det extra viktigt för mig att tänka på hur jag lever, vad jag äter, hur mycket jag tränar, hur mycket jag sover och framför allt vart jag finner min återhämtning. Det är nog rätt lika för oss alla. Men för en person som varit sjuk i utmattningssyndrom är dessa saker extra viktigt att se över hela tiden. Lyssna på kroppen och huvudet. Idag vill jag prata med er om just utmattning. För vi vet alla att det börjar bli en folksjukdom där allt för många hamnar och där det finns alldeles för lite kunskap.
En kunskap som skulle underlätta och hjälpa fler att bli friska snabbare och hjälpa anhöriga att förstå vad som faktiskt sker.
Detta kommer bli ett längre blogginlägg än vanligt hoppas ni orkar läsa <3
Det finns sällan eller nästan aldrig bara en enda anledning till att någon blir så pass sjuk. En person som är rejält utmattad behöver ha personer i sin omgivning som tar det på allvar. Försöker läsa på om sjukdomen som stötar och finns där. Som låter den sjuka vara exakt som den är utan att lägga värderingar i allt. Det finns hopp och det finns kunskap och det viktiga är att informationen sprids.
För mig har sjukdomen kommit som två rejäla smällar
Jag har pratat lite om det tidigare här i bloggen. Men jag vill lyfta ämnet igen. Den första smällen var för fyra år sedan när Kärlekskoden sändes. Jag hade under två år jobbat väldigt intensivt. Varit anställd hos en arbetsgivare som gav mig mer och mer jobb. Som aldrig lyssnade när jag sa att det var för mycket. Som manipulerade mig så att jag tillslut trodde att det var jag själv som var lat. Trots att jag jobbade konstant. Jag fick aldrig någon riktigt semester utan behövde alltid vara tillgänglig. Jag kände mig alltid otillräcklig. I samma period skadade jag mina axlar ytterligare vid tunga jobb. Detta gjorde att jag hade en extrem värk, konstant som spred sig i kroppen. Sömnen blev lidande pga. för hög press samt värk och jag fick svårt att äta. När jag blev utvald för att vara en av huvudpersonerna i Kärlekskoden blev jag superglad. Äntligen kunde jag få rikta min uppmärksamhet åt ett annat håll. Tänk om jag kunde hitta någon att dela livet med. Vilka spännande tester och vilken häftig upplevelse. Eftersom att jag inte förstod hur matt jag var tackade jag ja och ställde upp i programmet. Det blev en fantastisk upplevelse och utvecklingsresa för mig att vara med. Tiden efter mitt deltagande blev väldigt intensivt med tidningsintervjuer, tv och radiointervjuer. Jag började jobba igen på samma nivå som innan och försökte samtidigt hinna med allt ståhej kring programmet. Sociala medier blev min drog där det förväntades att jag skulle uppdatera hela tiden och göra folk nyfikna på programmet. Här hade jag naturligtvis ett val och säga nej. Men när allt rullar så snabbt går det inte ibland.
Ett halvår senare sändes programmet och i samband med det kollapsade jag
Jag minns hur jag stod på Odenplan gråtandes och ringde till mamma för att jag inte hittade hem till St Eriksplan där jag bott i flera år. Jag promenerade runt i cirklar mitt huvud var helt tomt. Nästan samma känsla som infinner sig när man är rejält full. Jag kunde nu inte sova alls, maten fick jag aldrig behålla. Jag började tappa minnet och min kropp värkte. Jag kände mig liten, grät konstant fick vredesutbrott och glömde bort vad mina syskonbarn hette. Jag bar solglasögon då jag var väldigt ljuskänslig och öronproppar då ljudkänsligheten var fruktansvärd. Klarade inte av några intryck alls. Ville knappt gå ut för så fort jag gick ut genom dörren blev jag stoppad av människor som ville fråga hur det gick efter Kärlekskoden. I affären, på tåget överallt. Min mobil ringde konstant och jag blev överöst av mail och brev som skickades hem till mig. Bekanta som innan aldrig hört av sig började vilja träffas. Helt sjukt vad lite tv tid gör med människor. Under en lång tid var det som att alla andra ägde mig. Är du offentlig får du skylla dig själv.
När det uppdagades att jag var utmattat började folk skriva elaka saker till mig på nätet.
De tyckte att jag fick skylla mig själv, de undrade hur jag kunde vara så korkad att jag hamnat i utmattning. De kommenterade mitt utseende och sa att jag såg tio år äldre ut och de skrev fula nedvärderande saker om vad de ville göra med min kropp. Allt detta handlade enbart om okunskap och naturligtvis om osäkerhet. Ingen människa som mår bra ger sig på en person som är så sjuk som jag var. Samtidigt fanns det också en otroligt stark kärlek i min omgivning som gav mig pepp, uppmuntran och förståelse, dessa människor är jag så tacksam emot. Utan er hade jag aldrig rest på mig igen. Jag sa upp mig i samma veva och blev sjukskriven på heltid i över ett år. Minns inte så mycket av det året mest att jag inte kände igen mig själv. Att jag var konstant trött att mitt ansiktsminne var helt borta och att jag drog mig undan från uppmärksamhet. Under större delen av året befann jag mig på landsbygden ville vara ifred. Orkade inte vara offentlig, klarade inte av staden hets. Är otroligt tacksam för att jag blev lyssnad på i min relation under den tiden, att han lät mig vila. Trots att vi inte drog jämnt i allt och att vi var ledsna på varandra och därför bröt upp ändå kunde se till sjukdomen som den var. Jag behövde inte spela någon annan inför honom utan jag kunde gråta och visa mig liten. Likaså kunde jag då och då få vara normal och skratta och göra roliga saker om jag någon dag hade lite energi.
Efter ett år började jag återgå till att jobba långsamt
I början var det otroligt svårt att fokusera kunde endast göra det i korta perioder. Men tog in uppdrag i min egen firma vilket gjorde att jag jobbade när jag faktiskt fungerande. Tiden efter var en konstant strävan att acceptera att jag aldrig kunde vara samma Greta. Det tog tid men jag började må bättre och plötsligt fungerade livet igen. Energin kom tillbaka jag fick livslusten tillbaka och min kreativitet vaknade till liv. Åren efter svajade lite fram och tillbaka men jag lärde mig att se vad min kropp behövde för att må bra. Jag bröt kontakten med personer som inte accepterade att jag inte var samma person.
Om du inte får professionell hjälp och kunskap av sjukvården vad utmattningssyndrom är och vad som sker i kroppen är det lätt att hamna där igen när livet rasar
För två år sedan kom dock nästa smäll när jag jobbade uppe i Norrland. Jag flyttade dit för att arbetade i sju månader. Mörkret och kylan i kombination med att mina ledskador blev värre. Samt att jag bodde och var omgiven av personal som inte mådde bra pga. omstruktureringar i företaget. Som jag fick lyssnade på och ta om hand gjorde att det blev för påfrestande och att min kropp kollapsade igen. Infektionerna avlöste varandra. Läkarna skickade runt mig utan att ta min historik på allvar. De enda de gjorde var att skriva ut starka tabletter och antibiotika till mig för att jag skulle må bättre. Tabletterna gjorde mig yr och fick mig att bli väldigt trött. Kroppen som redan var matt behövde inte tillsatser för att må bättre. Det den behövde var förståelse att bli lyssnad på och undersökt ordentligt. Minns hur rädd jag kände mig, rädd för att kroppen återigen mådde så dåligt. Rädd för att alla symptom jag hade haft första gången kom tillbaka. Skuldkänslorna exploderade i mig och den extrema ångesten jag hade skapade starka meningslöshetskänslor.
När allt vände
När jag kom tillbaka till Stockholm och när jag varit här en tid kom jag i kontakt med Bragee Rehab. För första gången blev jag lyssnad på. De tog in mig på sitt behandlingsprogram under två månader på heltid. En kombination av smärt & utmattningsrehabilitering. Vi fick lära oss hur vår hjärna fungerar vid en utmattning. Vi fick lära oss hur man kan hitta tillbaka utan att stoppa i sig tabletter. Vi fick lära oss hur viktig kosten är vid utmattning och att träning kan göra en sjuk hjärna återställd successivt igen. Vi fick lära oss att se våra livsmönster. Att förstå att det inte är vårt fel att vi hamnat där. Att det finns hopp om förändring. All kunskap de gav mig har fått mig att hitta en ny Greta som idag nästan är helt återställd. Som jobbar på heltid och driver sitt företag. Som inte längre är rädd för att våga prata om sin historik. Som vet att det ibland kan komma efterskalv där jag berättar för min omgivning varför jag ibland drar mig undan och behöver egentid. Min omgivning behöver veta om min historik för att förstå vissa saker. Det finns ingen anledning att låtsas som att den inte är där. Pratar man om blir det lättare att hantera. Lättare att acceptera och så mycket enklare att se framtiden ljus.
Lärdomar och min nya tillvaro
Jag har ändrat min kost till antiinflammatorisk. Jag försöker sova mera, planera mina dagar bättre så att jag kan få slappna av och koppla bort då och då. Min umgängeskrets ser idag annorlunda ut. Jag har lärt mig att säga nej och det viktigaste av allt. Jag känner en enorm tacksam för livet, tar aldrig något för givet och jag förstår idag mitt eget värde. Att det aldrig kommer ligga i vilka prestationer jag gör. Äkthet skapar meningsfullhet glöm aldrig det. Det finns hjälp att få och det finns möjlighet att må bra igen.
Sist vill jag dela två viktiga länkar med er
Den första där ett antal personer i olika åldrar som drabbats av utmattningssyndrom berättar vad de önskar att andra förstod i deras omgivning. Viktiga talande punkter till båda drabbade och alla anhöriga. <3
Saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom
Den andra är till dig som är sjuk, vilsen och behöver hjälp. Vänd dig till Bragee Rehab de kan hjälpa dig. <3
Som alltid kommer här lite bilder från de senaste veckorna. Förra veckan reste jag till London med Cykelmannen på en långweekend. Underbar resa med fin energipåfyllning. <3
Tack för att ni orkat läsa hit <3
Ta hand om er själva lyssna på kroppen och glöm aldrig
DU ÄR VÄRDEFULL DET BÄSTA DU HAR
så var rädd om dig.
Kram
